KUNSKAP (Definitionen av Kunskap)
Kunskap
Man skiljer mellan empirisk kunskap som bygger på sinnesintryck och ger information om yttervärlden, och analytisk kunskap som bygger på logik och som strävar efter att säga något om strukturella lagar som världen vilar på. Fysik är ett exempel på det senare. Man söker under vilka villkor som kunskap av olika slag kan byggas upp. Man diskuterar vilka krav som bör ställas för dess verifiering eller falsifiering. Denna gren av filosofin kallas epistemologi.
Både sinnesintryck och logisk slutledning har hög ställning som vägar till kunskap. Men det betyder inte att filosofer ser dem som problemfria. Sinnesintryck ger inte nödvändigtvis en säker kunskap om världen. Sinnesintrycken kan även betvivlas till exempel med hjälp av det klassiska drömargumentet. (Hur vet du att du inte drömmer?).
Kunskapsbegreppet
En traditionell uppfattning säger att kunskap är sann, rättfärdigad tro.
Empirisk kunskap
Några filosofer angående empirisk kunskap är:
Sokrates 470-399 fvt Ansåg att alla har all kunskap inom oss redan vid födseln. Den måste bara lockas fram med rätt sorts frågor. Han är även känd för påståendet: Klokast är den som vet vad han inte vet.
David Hume 1711-1776 Han ansåg att vi saknar kunskap om yttervärlden. Egentligen kan vi bara ha empirisk kunskap om våra egna känslor och sinnesintryck. Och det ger oss inte kunskap om någon oberoende yttervärld. Hume var dock väl medveten om att han tänkte så bara vid sitt skrivbord, men i vardagslivet övergav han sina filosofiska tvivel på världen.
Bertrand Russell 1872-1970 All kunskap måste utgå från enkla sinnesförnimmelser, eller sinnesdata, enligt Russell. Ändå var han ett slags optimist på kunskapens område. Ett materiellt föremål är en logisk konstruktion som bygger på sinnesdata från olika observatörer. Och därifrån kan man bygga vidare och nå en hel världsbild som ytterst vilar på sinnesdata.
|
